http://twitter.com/Carinizm

Nu är det slut på det här. Bloggande, oavsetts form, är så 05 (eller well så är det ju inte, det är med bloggande som med specialeffekter: De kommer vara sugiga och störande och överreklamerade och överallt ett slag till men sedan kommer de förfinas och finna sin stadiga plats i världsordningen. Och då kommer vi uppleva att den hysteriska och jobbiga tiden har betalat sig). Så nu börjar jag twittra istället. Hemskt egentligen - att tvingas verka ha ett ballt liv HELA TIDEN. Å andra sidan har jag ju det. Vi ska dock inte göra oss några illusioner - jag kommer redigera och frisera och bara skriva när jag gör någonting "ballt" precis som alla andra. Min twitter kommer dock med denna disclaimber/varningstext. Och när vi ändå snackar livsstress som följd av snedvriden mediering följer här min mycket användbara punktteori:

I reportage och program samt IRL händer det ofta att människor beskrivs eller beskriver sig själva typ såhär: "Hon tröttnade på att koka kaffe och har nu New Yorks mest framgångsrika galleri" eller "Jo jag är Shakiras turnékordinator nu" och man ba "Say what? Hur gick det till? Senast vi sågs jobbade du i din farbrors kiosk!? Och vadå "har New Yorks mest framgångsrika..." hur gick det till???"

För det är just det; vägen från det vi kan kalla punkt A (vilket utgörs av att man typ går ut gymnasiet, tar ströjobb och "vill resa") och det vi kan kalla punkt C (att ”vara” någonting kreddigt) döljs så gott som alltid. Punkten som mörkas konsekvens - punkt B - innefattar allt som oftast medfödda kontakter eller för den delen massor av skitjobb, förnedring och klättrande på statusstegen. Med rätt hög sannolikhet funkar det såhär för att man hellre vill bli förknippad med sin nuvarande punkt C än med det andra och ofta mindre övermännisko-imponerande. Alla vi som pratar om oss själva på detta sätt eldar dock (i samklang med media som ÄLSKAR att skriva på detta punktB-utelämnande sätt) på livshets. Till ingen jävla nytta. Eller kanske att det höjer BMP. Men bara kortsiktigt. Sen kommer väl människor rasa ihop i små korthus av prestationsångest. För alla har faktiskt tråkigt ibland samt en stor jävla punkt B.

Sen finns de som är på punkt D också. De är inte många, vi snackar Madonna och Sean Connery typ. De berättar gärna om sina jävliga och förnedrande erfarenheter, tråkiga hemmakvällar framför TV:n, sina privilegier som de är så tacksamma och ödmjuka inför och jag vet inte allt. För punkt D människorna sitter säkert, de vågar visa upp sin mänsklighet, den kostar dem inte den lilla kredd de andra "tvingas" klamra sig vid. Detta system är så skönt att använda när man läser om, tittar på och pratar med människor. Leta efter det som inte sägs, sök efter den punkt B som fattas. Det är förstårligt och högst mänskligt att utelämna punkt B, ingen ska dömas enskilt men konsekvensen är att alla försöker vara den man tror att alla andra är men som ingen alls i verkligheten kan och orkar med att vara.

"Som man bäddar får man ligga
man kan älska trots att världen är som den är
man kan börja man kan sluta sluta världen i ett slag
när man älskat med en nål
är man knappast rädd för hål
om man har förlösts med tång
och sett solen ha sin gång
och jag vet att du är där
fast du igentligen borde va här"

Tänker ibland att jag borde ha en riktig blogg där jag berättar någonting och inte bara tipsar och lägger ut antydande låttexter. Men så kommer jag inte på en anledning till att göra det och därför fortsätter detta. Jag kan dock avslöja att jag just nu sitter i en amerikansk gungstol som är vackrare än någon annan stol som någon någonsin kan ha sett. Och jag kan säga att jag jobbar och tittar på lipstickjungle (Som är bra underhållning utan allt för många irritationsmoment. "Karriärskvinnorna" jobbar till och med ibland och har inte bara på sig kostym och mansrollerna är fina. Om någon skulle göra en serie där man får se mycket jobb (som inte är läkarrelaterat, jag vill se pappersarbete)och lite privatliv skulle jag bli superglad). Vidare kan rapporteras att D igår på allvar tog upp att jag måste sluta prata om the Schulmanbrothers med honom. Han sa att det har gått för långt nu och jag försökte få honom att förstå att de inte är nätmobbare utan ensamhetsförskingrare. Jag förklarade att jag behöver dem och deras ständigt stående inbjudan att hänga med och vara del av deras liv. Han skakade på huvudet och förstod men bad mig att inte fylla hans huvud med information som han verkligen inte vill besitta. Jag ska följdaktligen försöka och kanske skriva av mig här om det blir för påfrestande att hålla alla mina tankar om deras intriger inombords. De är i sanning ersatt funktionen 90210 och tre kronor hade under uppväxten.

Som den bonusmother jag är får jag ju avnjuta diverse barnprogram. Bäst av alla är häxan surtant. Åh så bra hon är. Kan tänka mig att det finns någonting bra för barn med att se en sur häxa som är negativ till allt men kan inte komma på vad det skulle kunna vara. Dock tycker jag som vuxen att hon är omåttligt befriande. Hon är så sur, så sur. Som jag när jag är sur men surare. Och det är skönt att se. Precis som det är skönt att läsa Sylvia när man är som djupast ledsen. Här är hon i alla fall: Häxan Surtant. Bara namnet gör mig glad. Och så har hon snygg stil och lagom högt hår. Och så går hon roligt. En annan rolig surtant är Glenn Close i damages. Mycket bra säsong 1, sämre säsong 2. Slutsats: I like surtants.

"Nånting måste gå sönder för att himlen ska va blå
Nånting inom oss som vi burit på
Något ska falla för att ett hjärta ska slå
Något som stått så länge
Någon som måste gå

Nånting måste gå sönder nånting inom mig gå isär
Det finns inga under ingen går hel ur det här

Det är som en god bok, älskling som du och jag
Efter sista kapitlet vill man ha ännu en rad
Vi är äldre nu och närmare himlens nav
Varför är det enda man minns det som aldrig blev av

Nånting måste gå sönder nånting inom mig gå isär
Det finns inga under ingen går hel ur det här

Här är fotstegen jag gått från famn till famn
Här är allt som är förlorat som bär mitt namn
Här är skammen i mitt hjärta jag målade till dig
Här är sången och orden som följer mig

Nånting måste gå sönder nånting inom mig gå isär
En del kallar det ett under ingen går hel ur det här

En morgon i april vid Stockholms vatten
Törsten drog mig hit som ett djur om natten
solen står i väster, den brinner över sjön
som en silvertråd i en sprucken söm
Jag har dragit pilen ur hjärtat
jag har vaknat ur en dröm
jag går med månen över bron
mellan vaka och sömn
Jag är lycklig för att finnas, jag är lycklig för att gå
låt det va' saker omkring mig
som jag aldrig skall förstå
Vi lever i lyckliga, lyckliga, lyckliga tider
Lyckliga, lyckliga, lyckliga tider

Nånting måste gå sönder nånting inom mig gå isär
Det finns inga under ingen går hel ur det här

Nånting måste hända jag lär mig aldrig sätta punkt
Låt oss gå ännu en stund det sägs att världen är ung
Lämna allt bakom dig det var inte lyckan som log
Det var något inom dig som aldrig får nog

Nånting måste gå sönder nånting inom mig gå isär
Det finns inga under ingen går hel ur det här

Lyckliga, lyckliga, lyckliga tider
Ge mig de lyckliga, lyckliga, lyckliga tider
Ge mig dom
Ge me de lyckliga, lyckliga, lyckliga tider..."

Eldkvarn i ett galleri som gjorts om till en saga där jag sitter med mitt hopp tejpat med maskeringstejp på väggarna och tusen liter cola zero och diamant för att ta mig genom timmarn till andra sidor.

Det finns en underbar liten butik/café som heter fruit bar på götgatan 67. Gå dit, köp blåbärsoppa, bananashakes, majs, en morotskaka som omdefinierar hela morotskakbegreppet. Eller gå lös på nyttig mat, kokböcker och tvålar. Det är ett ställe som ger lite hopp, värsta superkvinnan driver det hela med välvilja, värme och vänlighet. Det är tips ett tips två är juice och hälsomatstället på t-centralen precis vid gången in mot pendeltåget. Och morotsjuicen = Sooooooo good!!!!!!!!!

Jag saknar tiden då musikvideos var historier. Oavsett hur dåliga de var så var de berättelser och det var mysigt. Detta är alltså good old Dar Williams och videon ovan tillhör den där härliga kategorin storyvideos. Som Stockholmare med allt vad de innebär i sval&smal attityd är det lätt att töntstämpla henne men hon (liksom mängder av grejer som töntstämplas) är så grym! De som orkar vara "fel" är ofta ledarna i längden.



Och så den bästa!!!!!!!!!! Ingen rolig video direkt men oh baby vilken text.

Så fin video. Och efter några eldar och brännmärken tror jag mig vara tillbaka till livet. Jag har tex spelat in låten som står att läsa nedan. Med piano och glockenspielen och hela grejen, min första studio experience. Trots att jag inte hade ett sånt där nät framför micken som stars har när deras recordings filmas var det mycket roligt. Och nu gäller det, nu är det hemligheten för hela slanten och till 100%. Fortfarande overkligt men det är bara att köra.

"När mitt mörker är som djupast
och min nöd som allra störst
när dom tårar som jag fäller
skulle kunna släcka varje törst
kan jag höra nåt djupt inom mej
en svag och bräcklig röst
som vill mildra förtvivlan
och försöker ge mej tröst

Jag är sällan den som ångrar nåt
eller räknar mina fel
Men nu ser jag tydligt mönstret
som jag måste bryta ner

Och i maktlöshetens vrede
i min ångest och min skam
och i aspens löv som skälver
anar jag din hand


Det förflutnas svarta rötter
och begärets röda ros
har förkvävt mitt hjärtas glädje
min tillit och min tro

Solen hamrar skoningslöst
på marken där jag står
bränner bort det gamla
och läker mina sår
Jag ser in igenom portarn
till frestelsernas eld

Och rök och lågor kråmar sej
som om det var jag själv
Och i min sökan efter kunskap
och i allt jag tror är sant
och i minsta sten och grässtrå
anar jag din hand

Jag har gått från brist till överflöd
genom galna nätters rus
genom somrars heta drömmar
genom vintrars frusna ljus

Jag har dansat under stjärnorna
i förbittrad ensamhet
över grusade förhoppningar
och i tomma själars sken

Jag hör dom tunga stegen
som ett dån från fjärran hav
Ibland så finns nån annan där
Ibland finns bara jag

Och i varje mänskas vacklan
mellan kaos och balans
och i liljorna på marken
där anar jag din hand"

Wiehes fantastiska tolkning av Every grain of sand.

Detta är en speciell typ av kontaktannons:

Jag söker nämligen två familjer. Jag och D samt två fantastiska barn (som är med oss varannan vecka) har bestämt oss för att leva i den ideala boendeformen. Denna utgörs i vår uppfattning av tre familjer som bor tillsammans med egna rum och avdelningar men med gemensammt vardagsrum och kök där aftnar och stunder kan avnjutas i samkväm.

De vi söker ska vara stabila i sin livssituation och sätta det kloka samtalet framför det mesta. Det vi vill skapa är en dröm där barn, tankar, kulturkonsumtion och produktion frodas. Vi vill kunna skratta, dela på ett gott vin och laga utsökta middagar tillsammans. Lite som B(eläst)B(erest)B(elevat)-gänget hos Klas Östergren men med familjer samt samboende. Det räcker att en av de två familjer vi söker har barn och det viktigaste är att ni delar visionen om detta boendesätt som perfekt för en lång tid framöver. Det vår familj kan bidra med är fantastisk matlagning, kunskap i hantverk, kärlek, måleri, konst samt vänlighet och mycket mer.

Hör av er till 0735 266 786 eller 0739 462 500 om ni känner att det är er vi söker.

Älskade Emeli.

"Jag har slutat fråga och undra varför
Jag får inga svar man lever tills man dör
Lagom doser glädje, lagom doser gråt
Däremellan ledan, man aldrig kommer åt"

"Jag föddes för att lyckas,

jag satsade allt
Jag gav ett liv för ett annat, 

jag skulle ge igen tusenfalt"

/LeMarc

"This has really been your year Ms. Duarte, tell us where you go from here Ms. Duarte?"

Och snart är min bok klar. Tusende varianten. Helt ny form men präglad i samma åtråvärda känsla. Om allt som kan bli till och det som vi inte kan tänka.

För oss som kan skriva under på ovanstående och nu lever mitt i den galna webben finns mycket att ta in och lära. Vidare finns alldeles för få "internetdjungeln för dummies" så jag axlar åter ciceronens mantel:

* Om man vill skaffa eller behålla en facebookprofil bör man betänka ens exakta syfte med profilen och stänga eller öppna den i enlighet. För de gröna föreslår jag öppen profil där man dock stänger insynen till allt utom profilbilder och grundläggande information (typ födelseår, favoritfilmer etc, ta dock bort relationship status). På så sätt får de nyfikna någonting att gotta sig i medan det resterande och privata kladdet bara visas för den innersta cirkeln. Vilka som tillhör denna kan man definiera under valet "Customize". Allt sammans kontrolleras vidare på "Privacy" under "Settings" och om man väljer att köra på öppnare varianter bör man ha extremt bra skäl. Att betrakta dessa val som oviktiga är ogenomtänkt då allt både lagras och ägs av någon annan än en själv. Så close it up people och avtagga er hellre mer än mindre. Blockera dock sparsamt då detta utgör den grövsta dissen.

* Ta heller inte bort människor från er facebook friendlista. Detta sårar människor lika mycket som det gjorde att inte bjuda vissa klasskamrater till sitt födelsekalas på lågstadiet. Om det är en person ni föraktar är det ok men annars; gå in på customize och kontrollera vad den peron ni vill radera kan se. Om ni det vill säga känner att världen går under för just denna persons har insyn. Annars bara; leave it be.

* Ovanstående är också applicerbart för bloggande - betänk alltid vilken arena internet är - det kan kännas aldrig så anonymt men det är så offentligt någonting bara blir. Mediera ingenting som skulle kunna ligga dig i fatet om du blev statsminister, om du inte råkar ha en karriärsplan som kräver en viss typ av personligt bloggandet. Helt sjukt egentligen, men internet innebär att det blivit mycket vanskligt att inte veta var man vill göra under resten av sitt liv. Det finns en skärva hopp om att alla människor kommer göra så rejäla internetmissar att vi, när 90-talisterna har den roll 40-talisterna har idag, inte längre kan hålla reda på alla offentliga felsteg och slutar bry oss. Dock är det väl optimistiskt att hålla denna utopi för riktigt troligt.

* När Internets plattformar erbjuder möjligheter att lägga upp bilder ska största möjliga medvetenhet beaktas. Människor med mycket symboliskt kapital och datorvana medierar ofta perfekta ytor medan människor med motsatsen medierar just motsatsen. Detta skapar och ökar på redan avskyvärt stora klyftor. Tänk således till. Och om du vill bryta de upprätthållna ytornas förbund var tydlig i text eller liknande att det är som resultat av ett medvetet val och att det sker med ideologiska förtecken.

* Tro aldrig att du är "säker" bakom en avatar. Du kan vara mer eller mindre anonym men du är aldrig fri från insyn *skräms*.

* Om man vill ha information om någonting suspekt eller någon svårsökt människa kan man använda flashbacks forum, där finns mästarna i google fu och för att kunna skicka förfrågningar dit behöver man skaffa sig ett konto. Regga förslagsvis detta med så få kopplingar till den egna personen som möjligt och ta all information du utvinner från fb med slevar salt.

* Alla bör vid detta lag ha minst tre mailadresser: En offentlig och en halvprivat samt en superhemlig utan några kopplingar till ens egna person eller ipadress.

* Gmail och googlereader utgör förusättningar i dagsläget. Internetvanor är inte ett område där nostalgi är gångbart; det är bara dumt att ha spray eller chello.

* Förnamn.efternamn är det enda godtagbara mailadressformatet numera. Underscorets (förnam_efternamn) tid är över liksom ihopsrivningens (förnamnefternamn).

* Alla varianter som någonsin funnits på en hemsida finns kvar för alltid. Glöm aldrig detta. Detsamma gäller sidans ägares uppgifter, den som registrerade en viss domän etc, etc in absurdum och 4-life.

* Bloggkommentatorerna är ett bra verktyg om man vill hålla sig uppdaterad på den stora del av populärkulturen bloggarna numera utgör.

* Om man vill husera i forum och kommentarsrader gäller det att undvika trolllikt beteende och hålla sig cool istället för att gå bazooka i känslan av anonymitet som kommentarsfälten erbjuder.

* Om/när man internetdejtar eller letar sexuella förbindelser gäller darkside, bodycontact, kk, match, samt qx med många, många fler. Alla har de olika profil men att ha bilder på kön är endast kutym på bc. Ska man kontakta någon skriver man specifikt och utan massmailsmallar, vidare kommenterar man aldrig nedlåtande på vare sig böjelser eller utseenden. Det är ok att inte svara på mailen man får, artighet rörandes detta resulterar i utbrändhet om man blir läst som tjej på dessa sidor. Här får och bör man vidare blockera när så krävs.

* I övrigt blir människor sjukt arga på särskrivningar över hela internet. Från slott till koja går vågor av ilska över det som framkommit när man plötsligt fick insyn i det svenska folkets skrivspråk. Jag har aldrig förstått the big deal men det är ett faktum att man blir dumförklarad av enorma mängder människor om man skriver "jätte bra" på valfri internetmässig plattform så look out bitches.

* Blockera varsamt på msn, var då hellre varsam med vem du lägger till eller ha flera konton, alternativt välj att visa dig som offline. Ty igen – en ren blockering kan alltid spåras och utgör en grövre diss än lekmän anar.

* Var vän med hur få eller många du vill på facebook. Skolorna är många. Det finns ingen enhetlig regel som det fanns förut (06/07= man skulle ha många, 08 till och med sommaren = man skulle ha precis lagom få). Kör som du vill och styr din privacy på sättet som nämns ovan.

* Klassiskt råd: Ta aldrig viktiga samtal över msn eller liknande. Inga smajlies i världen kan överbrygga de missförstånd som undantagslöst uppstår. Mail är bättre och IRL i viktiga fall alltid att föredra.

Tough love från the C idag men hellre det än att låta mystifiering råda på de mindre bemedlade och datorvanas bekostnad.

Hoppas ingen missat Etsy. Det är en sida som gör att man aldrig mer behöver ett behov att gå till den så kallade stan för att besöka de så kallade butikerna. Man köper av de som gör vackra saker på sin kammare istället. Mycket gemytligt hela saken. Där har jag vidare råkat på en skapande människa där som gör grejer med samma ton som jag tänker tankar. Dock är etsy ingenting emot det jag sitter och tjuvhåller på och som jag så hemskt gärna skulle vilja ha tid att sprida ut i världen.

Annars lyder "säg det med en låttext", (och säg det med ett etsyobjekt) som följer idag:

"Like a bird on the wire,
Like a drunk in an old midnight choir
I have tried in my way to be free.
Like a worm on a hook,
Like a knight in some old fashioned book
It was the shape of our love that twisted me
If I have been unkind, if I have been unkind
Oh I hope you can find the way to let it all go right on by
If I have been un..., if I have been untrue, if I have been untrue
Just that I thought a lover had to be some kind of liar too"

(Ty 2009 är året då vi inte bryr oss om att mediaslöddret har blivit vilda på Cohen då vi endast har ögon för målet.)

Kanske dags att tänka om sin livssituation då denna låtrad hux flux dyker upp på repeat i mitt huvud:

"Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej. "

Humor i december 08. Och så en tischa på det. Hur ambivalent jag än förhåller mig till det ordet.

Ovanstående är faksimil från vad som komma skall i den bakre regionen.

Jag inser att jag är kryptisk på denna plattform. Har inga planer på att vara tydligare. Således tänker jag att man nu kan välja att se varje inlägg här som någon form av gåta. Och som alla vet - ju mer svårtillgängligt något är ju mer eftersträvansvärt uppfattas det. Grundläggande psykologi styr oss alla och jag tror att jag kan ha knäckt en stor kod ang detta mitt i detta arbetsmässiga inferno. Givetvis kan jag inte precisera mer än så. Endast i det dunkla ligger ljuset.

Nu börjar ett nytt segment av bloggen! "Säg det med en t-shirt" heter den! Och vi kör föregående som nummer ett men denna som betecknare av nuläget.

Och märk väl att jag aldrig någonsin har klagat på skolrelaterad arbetsbörda. Not ever. Men att kombinera det här med resterande liv... No es posible para mí. Jag har liksom inte ens en låt i huvudet längre. Så jävla glädjedödat detta.

Ångrat mig, ångrat mig, ångrat mig. Ang Californication som suger utan kondom. En verklighet som vi inte har råd med i den här världen. Kondomer är inte kolapapper utan svaret. Ansvar people ansvar, eller intelligens eller superlativ of once choice.

EDIT on request: Klänningarna ovanför är gjorda av kondomer och det jag inte gillar med serien är att den propagerar för att ligga brett och vitt utan barriärskydd: Den medierar en syfilisdiagnos som en lättnad och barn verkar vara enda anledningen att ta det lite gummiklätt och piano. Det framgår med obehaglig tydligt att det inte finns en smittskyddslag som vår i LA och att även den medföljande moralen fattas dem.

"Every gun I ever held went off"

Plan:

Struktur så stiff att strukturen inte ens själv visste att den kunde vara så strukturerad. Jag har gjort det förut, jag kan och kommer från och med imorgon göra det igen. Arbete är enda sättet igenom helveten. Det handlar för övrigt inte om heartache utan press så omänsklig att den är obloggbar.

"So if you love me, why'd you let me go?
So if you love me, won't you let me know?"

Startsida och kvalitativ hud.

Två bra grejer:

1) http://www.godstart.se/ = the ny startsida av alla startsidor.

2) Californication = kanske sent påkommet men ändå: Fantastisk dialog, inspirerande och faktiskt coola karaktärer, bra skildring av sexualitet och en gråtmilt fin familj. Lite väl mycket vidjor till grrls och med ett undantag sugiga huvudroller. Men man kan inte alltid låta ens övertygelser hindra en från att underhållas, ibland är det bättre att titta dum och stum och spara krutet till aktioner, projekt och skapandet av bättre grejor.

Andra serier jag gillat de senaste åren är vidare: House och Dexter. Som för övrigt har typ exakt samma budskap - lita på förnuftet, känslor kan verka lockande men logiken är alltid överlägsen. Och de tankarna, trots sin kyla gillar jag.

Grejen med dessa serier, speciellt när man tittar på dem på nutidsmässigt maraton på datorn sätt är att man får en snabb hjärntvätt i en viss typ av värden och möjliga roller att anta i sitt eget liv:
The L-word kan göra vem som helst lite mer lesbisk och relationsorienterad, Six feet under fick mig att vilja klä mig propert och jobba på begravningsbyrå, Entourage peppar ens wannabekapitalistiska sida, Carnivále bejakar det mystiska och gör att man känner sig vacker (det suger för övrigt att den att showen inte fick ett värdigt slut utan blev nerlagd). Weeds är beroendeframkallande (haha) men får mig mest att vilja vara cool och dricka cola light med sugrör (way to produktplacera) och Medium blir tråkigt i längden men är rätt nice ett tag och uppmuntrar till familjetid. Dirty Sexy Money är skumt och gör att jag vill ha ett imperium och le medan jag dödar.

Btw: Ang kollaget (working that paint) är det alltså självaste House i paradisdärkt längst ner till höger.

Jag håller ju på med en uppsats som handlar om det gamla klassiska privat och offentligt i andra kontexter än de för teorierna ursprungligt tänkta. En grej ang detta ämne märker jag dock som inte kommer få plats i uppsatsen är att ju högre upp på samhällsstegen man befinner sig ju större blir glappet mellan de båda sfärerna. Ju mer att förlora ju större glapp. Så för de som är ute och skramlar mynt till din sociala klassresa - bråka mindre offentligt och upprätthåll mer ytor. Om man känner för att klättra och inte revolutionera vill säga. Vilket man väljer där är ju såväl den stora frågan som en smaksak.

Jag är hemskt förkyld, till den milda grad att min hjärna inte känt för att tänka på hela dagen. Några saker står ändå glasklara framför mig. Den första:

"You got to hold your own."

Den andra:

"Waitin' for the right time to flash them keys
Then um I'm leavin, please believin (oh)
Me and the rest of my heathens
Check it, got it locked at the top of the four seasons
Penthouse, roof top, birds I feedin
No deceivin, nothin up my sleeve and, no teasin
I need you to get up up on the dance floor
Give that man what he askin for (oh)
Cuz I feel like bustin loose and I feel like touchin you (uh uh)
And can't nobody stop the juice so baby tell me whats the use"

Den tredje:



Att flytta ut på landet och bara springa och läsa i ett år vore rätt trevligt. Mitt ben måste vara läkt snart. Det är så fantastiskt att springa. Jag är givetvis hästen på bilden. Jag har ju hittat "min sport" och det är inte för att jag blev tvingad till den som barn, tvärt om, det var pga tvånget det tog en evighet att upptäcka the runners high. Tvång = no good. Anledning till varför så många unga människor inte gillar idrott btw är väldigt enkel men nämns aldrig i ungdomar-rör-sig-för-lite-debatten. Det handlar ju om att det är förnedrande, att man inte vill visa sig svettig och kroppslig och med mindre kontroll än vanligt. Jag minns själv den helvetiska gympan i skolan, hur fruktansvärt det kändes att förlora ansiktet framför de andra, att vara trött och röd och inte alls sitt mest upprätthållna jag. Att man inte vill vara med på gympan handlar väldigt lite om lathet och väldigt mycket om självmedvetenhet och skolgårdsförknippad överlevnadsinstinkt. Dah liksom. Att införa mer tvång skapar säkert mer rörliga barn men också en jävla massa ångest. Gör det möjligt att inte utföra gympan i gruppen som är klassen istället och tvinga aldrig mer ut kids på fotbollsplaner där resterande skola sitter runt omkring och tittar på. Eller över huvud taget - bara tvinga inte. Som sagt; tvång = no good.

"Let me see your beauty when the witnesses are gone, let me feel you moving like they do in Babylon"

Jag kommer kanske alltid att på någon nivå fördöma de som fördömt mig (eller andra likasinnade) för det som så sjukt nedlåtande kallas sexuella utsvävningar. Inte på en öga för öga basis men för att de som inte förstår aldrig har behövt bjuda in alla typer av tröst. De vet inte ens hur det kan börja att kännas men så har de hellre aldrig varit visa nog att avtäcka hemligheten som är människor, skeppsbrutna i varandras äntliga armar: Hur någon kan kalla det fult eller fel eller till och med gå så långt som till att motarbeta det övergår fortfarande mitt förstånd.

"Dance me on and on, dance me very tenderly and dance me very long. We are both of us beneath our love, both of us above. And dance me, to the end of love."

Jag vet att det blivit mer text än trenden tillåter på sistone. Men lite mer bara, sen kan det bli all bilder och klipp igen. Nedan finns utvalda delar av Mississippi (roligt ord att stava) signerad Dylo givtvis. Jag sitter på sturekatten, 130 möten senare. Förändrad, precis som vanligt. Underligt lugn och jagad av en längtan efter någon som försvunnit. Denna låt, som ett soundtrack i mitt huvud, i fem oavbrutna år nu och jag ska bli ännu mycket bättre. Om det är vad som krävs och det verkar det vara, oändligt mycket bättre. Fingrar manikyrerade och minnen från 03 av hösten överallt omkring mig, ensam när alla andra roade sig med varandra, framför den eviga laptoppen. Isolerad någonstans, utan att förstå riktigt varför jag ständigt väljer om den vägen. Jag måste vara den vägen. Det handlar inte om att vara författare utan om att vara tvingad till hoppet, det är någonting annat.

"City's just a jungle, more games to play
Trapped in the heart of it, trying to get away
I was raised in the country, I been workin' in the town
I been in trouble ever since I set my suitcase down

Got nothing for you, I had nothing before
Don't even have anything for myself anymore
Sky full of fire, pain pourin' down
Nothing you can sell me, I'll see you around

All my powers of expression and thoughts so sublime
Could never do you justice in reason or rhyme
Only one thing I did wrong
Stayed in Mississippi a day too long

Well, the devil's in the alley, mule's in the stall
Say anything you wanna, I have heard it all
I was thinkin' about the things that Rosie said
I was dreaming I was sleeping in Rosie's bed

Walking through the leaves, falling from the trees
Feeling like a stranger nobody sees
So many things that we never will undo
I know you're sorry, I'm sorry too

Some people will offer you their hand and some won't
Last night I knew you, tonight I don't
I need somethin' strong to distract my mind
I'm gonna look at you 'til my eyes go blind

Well I got here following the southern star
I crossed that river just to be where you are
Only one thing I did wrong
Stayed in Mississippi a day too long

Well my ship's been split to splinters and it's sinking fast
I'm drownin' in the poison, got no future, got no past
But my heart is not weary, it's light and it's free
I've got nothin' but affection for all those who've sailed with me

Everybody movin' if they ain't already there
Everybody got to move somewhere
Stick with me baby, stick with me anyhow
Things should start to get interesting right about now

My clothes are wet, tight on my skin
Not as tight as the corner that I painted myself in
I know that fortune is waitin' to be kind
So give me your hand and say you'll be mine

Well, the emptiness is endless, cold as the clay
You can always come back, but you can't come back all the way
Only one thing I did wrong
Stayed in Mississippi a day too long"

"Here is your love for all of this"

Den dag denna heterohångeltok förstår att hon är lika smart som hon vet att hon är söt ligger dagens makthavare risigt till.

Men Gud är hemma. Och det vet Daniel också. Han bara skojar. Han skojar väldigt mycket. Han är, när allt kommer omkring, en riktig spexare.

Världens mest imprealistiska text möter världens största hjärta i ett vem tar vem av aldrig förut skådat like. And do they (the muslims por exemplo) know it's christmas time at all? För höjden av tragik vore ju att de skulle ha missat detta. (20 år gammal kritik signerad moi)

Snart kommer hon hem. Om kortare tid än en daggmask är dräktig. Hon som ser ut som jag men med inverterade färger. Och säga vad man vill men jag är fan master i paint.

Lägesrapport, lägesrapport... Det kommer gå bra detta. Efter idag släpper mycket av pressen. Idag ringde jag från en telefonkiosk med telefonkort i en jacka med lurv vid krage, ärmar och fåll. Mycket 90-taligt men mitt liv snurrar inte runt det längre utan runt den nu helt sjösatta hemligheten som upptar all min tid. Och jag önskar mig följande i julklapp:

*Drakar.
*En resa till ett lagom svalt land som inte bryter mot mänskliga rättigheter eller tillåter turister på bekostnad av befolkningens värdighet. Väl där endast frid, en korrekturläsare och mina lap tops i en vecka.

För övrigt är bytersiten en jättebra grej. Och en möjlighet för stilbytare sommyself att circumvent överkonsumtion.

In my head, in my hea-ae-ae-d, zombie, zombie, zombie, ie, ie, ie, oh.

"Hon badda mina läppar med sin saliv och salubrin
Och hon viska till mej, eller var det till natten:
"Din kropp är mitt bröd och ditt blod är mitt vin"
Jag såg inte korset då, som jag sen skulle bära
Nej, inga keruber, uppenbara sig
Jag bara tog det jag trodde jag hade rätt att begära"

(Peter LeMarc för övrigt, typ världens mest underskattade artist. Icke att förväxlas eller sammankopplas med mr Scocco whatsoever.)

"Blinded by the light"

(alltid lika uppskattat av ens närmiljö att sjunga en och samma rad om och om igen)

"In a west end town, a dead end world
The east end boys and west end girls
In a west end town, a dead end world
The east end boys and west end girls"

"On a long and lonesome highway east of Omaha
You can listen to the engines moaning out a one note song
You think about the woman or the girl you knew the night before

But your thoughts will soon be wandering the way they always do
When you're riding sixteen hours and there's nothing much to do
And you don't feel much like riding, you just wish the trip was through

Here I am - on the road again
There I am - up on the stage
Here I go - playing star again
There I go - turn the page

So you walk into this restaurant strung out from the road
And you feel the eyes upon you, as you're shaking off the cold
You pretend it doesn't bother you, but you just want to explode

Yeah, most times you can't hear em talk, other times you can
All the same old clichs, is it woman? is it man?
And you always seem outnumbered, you don't dare make a stand
Make your stand

Here I am - on the road again
There I am - up on the stage
Here I go - playing star again
There I go - turn the page

Oo-ooh, out there in the spotlight, you're a million miles away
Every ounce of energy you try to give away
As the sweat pours out your body like the music that you play, yeah

Later in the evening, you lie awake in bed
With the echoes of the amplifiers ringing in your head
You smoke the days last cigarette, remembering what she said
What she said

He-ey

Yeah
And here I am - on the road again
There I am - up on a stage
Here I go - playing star again
There I go - turn the page
There I go - turn that page
There I go, yeah, yeah
There I go, yeah, yeah
There I go, yeah
There I go, yeah
There I go, oo-oo-ooh
There I go
And Im gone"

För övrigt var det videon till ovanstående som i samklang med en handfull andra populärkulturella artefakter predestinerade mig till det sexualpolitiska himmelriket. Och ja, det är fjortis att publicera hela låt-texter men jag gör mitt bästa för att inte bry mig, som sagt och skrivet: I min drömvärld döms saker utifrån hur ändamålsenliga de är snarare än utifrån deras konnotationer. Word på mig själv och kärlek till D som hjälper mig orka.

Nu börjar ett nytt segment av den här bloggen. Det kommer fortsättningsvis bli låttexter för en stor del av slanten. Ibland texter med mening, orsak och verkan och ibland bara det som känner för att repeata sig i mitt huvud. Here goes nummer ett:

"Every tool is a weapon if you hold it right."

Kanske ursprungligen Ani Difranco, kanske lånat av någon annan, helt klart anammat i det oändliga.

Lägesrapport.

Tre tentor. Tolv möten. Två seminarier. 160 mail. En affärsplan. På en vecka. Känns det rimligt? Latsidan är inte stället där jag ligger. Men jag har Spotify och jag har ett fint 90-tals rum och idag är det WAD och det hjälper.


Och Cyklopen har alltså bränts ner av nazister. Eller för att vara mer konkret: Människors extremt välvilliga och hårda arbete har tillintetgjorts av krafter så nära ren ondska och dumhet som det går att peka på. Så alla som har för mycket pengar - skänk dem nu. Till postgiro 1607552-5 . Nyhetsrapporteringen om detta samt om anledningarna till varför antirasisterna varit lite extra upprörda över sakers tillstånd de senaste dagarna har varit sjukt undermålig. Men det goda är en phenix så stolt som någon. Och jag hyser ännu mer tilltro än vanligt.

Alexi Muroch

Och jag kommer hitta en väg. Att vägra kuva under för hårdheten. Att ändå vinna hela jävla kriget fast så många strider har förlorats. Och till er som ännu inte sett dogville, se den. Om det gick utan att vara självdestruktiv skulle jag älska alla igen.

And the only time when we chill is when we kill each other, it takes skill to be real, time to heal each other.

Vi är inte längre sjuka. Yippie! Idag är en äntlig dag.

Mysigaste restauranten i Sthlm är fondueboden. Bästa sidan är ninjavideo.net och mr Schul har äntligen rört med sin förmåga vid någonting viktigt. Så nu vet ni det :) Jag har börjat gilla smileys ohämmat också. Kanske för att de är 90-tal, kanske för att de äntligen kan ses för sin fantastiska funktion och inte bara genom ett flor av töntstämplar. Jag när ju en omöjlig dröm om en värld där allt ska bedömas utifrån sin funktion snarare än sin konnotation (när de tu kan åtskiljas that is).

:-¦¦ Angry
;-x Kiss
:-#) Beard
(:-) Bald
:-)> With a Beard
:-) Happy
:-( Long Face
}:> Devil
¦-) Sleepy
;-) Wink
/:-) French
:-I Smoker
:-V Shout
\o/ Hallelujah
;-¦ hmmmmph!
:-o Impressed
:-/ Indecisive
:8) Pig
(-: Left Handed
:"’-( Floods of Tears
:-)) Very Happy
:-(( Very Sad
3:-) Cow
:+) Big Nose
:-X My Lips are Sealed
X-) I See Nothing
x-) Cross Eyed
:’-( Crying
8-) Wears Glasses
=:-) Punk
:-’) Got a Cold
¦-] Robocop
o:-) Saint
:-D Cracking Up
:-e Unamused
>:-) Sight
.-) Be Careful
{} I Kiss You
:-[ Vampire

Den sista delen av det här var jag med om idag. Minus revangen visad i klippet nedan. Men den skedde i mitt huvud. För boy missade en viss restaurant ett deal idag. Jag kom in - i extrem 90-tals stass. Det var vita gympaskor, det var Celinedion t-shirt, det var inte att resa längs med an open door road. Jävla människor. Jävla domar. Jävla kortsiktiga och ytliga tänkande. Jävla insikter om klasssamhälle och de fördelar mina små klänningar innebär. Så ikväll är det inte dogville utan denna gamla prostitutionsglorifieringsrulle som gäller.

http://www.actsofkindness.org/

Det är konstigt. Jag försöker ju gå igenom livet som en så snäll person som möjligt. Jag är vänlig mot alla jag träffar, jag ger, jag ler, det är av princip och för att jag mår så dåligt över mig själv om jag beter mig på något annat sätt. Tidigt förstod jag att jag måste anses så "cool" som möjligt för att detta inte ska utnyttjas. Men trots steg i denna riktning som har hjälpt avsevärt, och trots att jag ständigt söker goda sammanhang dyker det hela tiden upp människor som missförstår. Människor som inte fattar att de har min snällhet på lån, att den är ett ansvar, att den inte är en förevändning för att gå längre än med de man känner att man måste slåss för att få uppskattning ifrån. Vuxna människor långt från högstadiets skolgårdar beter sig så. De missbrukar vad de uppfattar som sitt övertag. De inser inte att min snällhet är en utmaning, att det är upp till bevis att se vilka de är när de inte agerar med statuskniven mot strupen.

Jag skrev att det är konstigt. Det är en underdrift; det är oroande, det är obehagligt och det är rätt äckligt när allt kommer kring. Och det jag gör när detta missbruk uppstår är givetvis att stänga butiken, dra mig undan, kapa banden eller att om det så krävs visa upp min tiger. Jag hoppas de som erfarit något av det senare förstår vad det handlar om. Jag tror jag ska bli tydligare. Jag tror att jag ska börja säga vad det handlar om ännu mer rakt ut. Behöver jag tillägga att jag älskar filmen Dogville?

http://www.youtube.com/watch?v=gLu-m0tohKs

Kassiopeia och något världsligt vackert.

Följande http://sv.wikipedia.org/wiki/Creative_Commons är en supergrej som lett fram till denna sida http://www.jamendo.com/en/ vilken utgör ett mycket viktigt kapitel i boken om hur världen blev underbar. Massor av musik, massor av möjligheter att berika och förkovra sig. Yeay liksom. Bara att välja, vraka och använda sig av musiken med gott samvete.

6 degrees of seperation.

Det är vid Barbara Kruger jag klamrar mig nu.

Let the record show:

Youtube uppvaktar medieföretag, skapar partnerskap och tar sedan emot mängder av tvprogram etc och scannar därefter hela youtube efter uppladdade klipp med samma "DNA". Därefter tar det bort det som medieföretagen ber om. Det är därför ingen stämmer youtube numera. Givetvis eller i alla fall förhoppningsvis kommer det eller finns det redan ett mindre köpt alternativ. Jag har hört rykten om något censurfritt, men google hjälper ju inte direkt till i jakten på alternativen. Alla är i maskopi med och ägs av varandra och jag minns med dimmig blick en tid när finniga pojkar med fett hår hade mer makt än altavista. That time is no longer. Jag känner bara en enda hacker. Det känns skralt. Egentligen vet jag inte varför jag avgudar piratebay så intensivt som jag gör. Antar att det handlar om det underbara i att någon liten kan hota någon stor i kombo med idén om fri information. För övrigt är www.ctunnel.comatt rekommendera om man vill komma runt youtubes sätt att begränsa vissa klipp till vissa land. Det är en bit på vägen.

Ett uppbrott har inträffat. Jag behöver byta efternamn. Det lutar mot Triton. I jakten på det nya snubblade jag över denna sida:

http://www.paleothea.com/Goddesses.html

Det verkar liksom vara en ung amerikansk tjej som hoppat över Lohan-Olsen-Richie vumen och gått direkt på de grekiska gudinnorna istället. Det är en fansida. Hon har döpt sin lacrossstick till Nemesis. Man smälter. Hon är så gullig och hon kan så mycket och det är så skönt att läsa någonting med så mycket matnyttig information skrivet på ett sånt skönt sätt. Inga hävdelsebehov, bara en bultande kärlek till Pallas Athena, Demiter och Nike. Gillar även att det finns fyra kategorier för kvinnor i mytologin samt en för män vilken generiskt nog bara heter "män". Brukar liksom vara lite tvärt om... (litotes)

Som alla som har träffat mig vet så ligger jag i krig med kredden. Jag gillar inte att man måste bry sig om vad som är coolt, jag gillar inte att man måste framställa sig själv enligt en mängd regler, att inte ens hjärta räcker. Min älskade, älskade, älskade syster gick och går på massa kreddhöga musikskolor och en gång i tiden kände hon att hon borde tycka om rätt grupper. Sen bestämde hon sig dock för att stå för att hon älskar Orup och idag såg jag att hon hade seglat upp till nummer 1 på det jävla compare friends "person with the best taste in music". Så som en hyllning till hennes mod som idag enligt allt vansinne lönat sig på massor av konstiga sätt publicerar jag härmed den låt jag älskar mer än alla andra, den låt som beskriver min själ. Mindre kreddigt än att prata om sin själ bli det tyvärr sällan.

Speaking of nittiotal... Har nyligen insett att minimalismen är min största influens. Så kan det bli när man växer upp i skandinavien i en avskalad och härligt karg tid: Mitt tänkande handlar om att skala av och precisera, mitt leverna handlar om att plocka bort och plocka bort tills endast det nödvändiga och gottaste finns kvar. Endast ordrikedomen bryter trenden. Men jag jobbar på att minimera den med. Blev helt enkelt förundrad när jag insåg hur präglad jag är av det minimala. Så sjukt mycket barn av min tid. Jag har till och med en gräns för hur många färger jag kombinerar åt gången (tre) och hur många saker jag får ha i ett rum (7). (Hej tvångsmässigt überstarkt överjag).

Prillig på 1990.

Så är det serru. För det är äntligen dags. 90-talet är äntligen så långt borta att det modet vare sig är ute eller inne (och ja, det pågår en lätt revival just nu men inte på allvar, inte som när det begav sig) utan lagt till handlingarna. Jag frossar i sammet och nostalgi. Detta är den första epok jag har mer än ett medierat minne av.

Jag kör givetvis hela grejen, allt blir så mycket roligare då. Jag har gjort om hela mitt rum, det är nu målat i svart och latte. Jag har skaffat en sån där minispikmatta som man trycker handen eller ansiktet mot (remember?), jag har tjockt diadem och läderband och uppknuten flanellskjorta. Jag har väntat på detta sen jag köpte min minirycksäck och silverjacka 1993, sen jag snodde mina buffalos, jag har sparat och lagt undan mina grejer och bara väntat, hållit ut och och drömt mig till den dag som är idag.

Det var ju vidare någonstans mellan Blossom och Bevvan som man skaffade sina ideal runt vad som är fint, sensuellt etc. Prinsessålderna var ju bara första steget av beundran och härmande, andra steget var sweet valley high och tredje steget - där i alla fall jag stannade - var musikvideos på mtv innan man hade fyllt 12 år och skaffat sig ett kritiskt medvetande. Det som fanns i mitt huvud då är fortfarande skönhet för mig: Ingen kvinna blir någonsin så vacker som Heather Locklear var som Amanda i Melrose place första säsong.

Med andra ord: I'm living the dream. Och till de som kommer dragandes med "90-talet är ju som nu, det var ju inget speciellt" säger jag bara: Vakna Sverige.

Kärlek stavas Ubuntu.

Jag är kär i ett operativsystem: Linux ubuntu variant. Hemligheten är nu för övrigt klar. Tack Rikard, tack Andreas, tack Daniel (jag älskar att bossa över män i mitt yrke). Jag arbetar med det hela mot enskilda personer, mot så kallade early adapters.

Jag älskar att plugga, att göra, att mingla och när existensen innefattar allt detta älskar jag till och med att leva. Ska skapa en trygg punkt till mig nu. Ett litet hem med svarta möbler. Det är inte tillnärmelsevis så deppigt som det låter. Inget är deppigt med ubunto. SLÄNG XP OCH VISTA och allt vad de heter. Detta är the shit.

Och så har jag fått en bebisdator. Den är underbar. Så söt och så enkelt.

Så här känns kunskapens träd för mig.

Det roligaste jag vet är att gå i skolan. En riktigt bra föreläsning för mig är värd mer än alla resor och nya bekantskaper sammanslagna. Jag njuter aldrig som när jag lär mig. Och att få vara på högskolor är som den mest underbara utekväll för klubbhopparen eller den perfekta ritten för hästälskaren. Att det finns så underbara platser som universitet! Och att de är gratis på denna lilla priviligerade bit av Tellus! Jag älskar att tänka och att arbeta med hjärnan; att riktigt koncentrara sig regerar.

Min favoritfilm, alla kategorier.

Jag känner mig tyvärr allt mer vilsen i verkligheten. Så många ideal som översköljer som jag inte delar, så mycket som jag inte tycker om som sker och uppmuntras. Hårdheten och att bli en duktig barbie, att ägna sig åt att passa in i sin klass samt en massa, massa annat som gör att jag känner mig lite ledsen och rätt malplacerad. Idag såg jag i alla fall den tatuerade änkan och hittade följande länk http://www.alternativ.nu/ och nu känns det aningen bättre och några grader mindre bottenfruset. Några bra tips till kommer från den egna fabriken och handlar om att maximera livsnjutningen specifikt i förhållanden. Ett knep är det klassiska sammanfattandet av tre bra saker (var) som skett under dagen. Att göra detta tillsammans skapar helt klart fina stunder. En annan grej som genererar det sistnämnda är 1, 2, 3 - Njut. Vilket är den ramsa man säger tillsammans innan man ska tex äta slaskiga pommes frites eller göra någonting annat som man kan dela och utvinna maximal tillfredställelse ifrån.

Kåt, glad och tacksam.

Är namnet på en bok jag är modell i som ni kan köpa i närmaste bokaffär om den och det känns relevant. Där står det om vikten att ha siktet inställt på att vara lycklig om man vill bli lycklig och så är den späckad massa mer eller mindre sensuella tricks.



Det är min övertygelse att man kan ha sex av hel massa mer eller mindre underbara skäl. Man kan kopulera som tidsfördriv, för att få bekräftelse, som mental eller fysisk träning. Eller så fornikerar man som ett sätt komma närmare sig själv, Gud eller sin/sina partner/s. Man kan dock även knulla för enbart den fysiska njutningens skull och om detta sistnämnda är ens uppsåt och man har för avsikt att involvera en fitta i sina aktiviteter gör man bäst i att ta del av följande länk. Egentligen tycker jag den borde vara obligatorisk i skolans sexualupplysning såväl som på vårdguiden och dylikt.

http://www.youporn.com/watch/200577/pussy-eating-lesson/

Sex är ett superviktigt ämne för att det är kärnan i så mycket av den mindfuck och kontroll som pågår på så många olika sätt och på så många olika platser. På målet för denna länk får man härligt mycket kunskap som med tanke på halvdan uppdatering bör tas med nypor salt. Mycket av informationen håller dock för stenhård granskning så läs och lär och enjoy dear people.

http://www2.hu-berlin.de/sexology/IES/index.html

Magma.

Jag ska släppa min första bok och den hemlighet jag tjatat så om här. Båda två kommer lösas upp med mänskligheten under jorden, under ytorna och utanför de vanliga kanalerna. För that is how I like it. Och varför gillar jag det så kan man fråga? För att jag vill befinna mig fjärran från statusgalna hetslopp och tickande försäljningstaxametrar. Ibland lockar storhet och pengar givetvis även mig men det finns en sådan underbar frihet och mystik runt det underjordiska. Så än så länge stannar jag glatt i dessa sfärer, Habermas überfina drömscener till trots.

Smells like teenspirit.

När jag var 11 år kom jag på nedanstående idé som än idag hjälper mig hålla koll på mitt livs katalogaria:

Om man varje gång en förändring sker (nytt jobb, ny skola, nytt år, ny bostad, ny partner, ny stil, ny ehatever) byter parfym och sedan sparar alla flaskor kan man konservera sitt liv och när helst man vill gå tillbaka till en period vars stämningar man annars glömmer och förlägger. Man kan genom detta enkla förfarande ha ett skåp med minnen på flaskor. Mycket effektivt om man vill minnas i allmänhet och vara nostalgisk i synnerhet. Möjligt är även att kasta alla de flaskor som väcker dåliga minnen och spara bara de som framkallar leenden och värme i ens inre.

What's new pussycat?

Så nästa vecka är det fittworkshop. Vi ska leka Betty Dodson och göra hela spegla-dig-själv-i-grupp-grejen. Köttigt och lustfyllt värre! Varför detta frågar man sig kanske? Synliggörande givetvis. Bokstavligt och bildligt. Och så är det faktiskt roligt. Vill just du vara med? Well välkommen! Maila mig eller Emma T Åberg eller Hanna Hillerström för att få leka med en guldskärm, en spegel, oceaner av kunskap och en massa passande filmsnuttar.

Snällhet är inte mesigt. Mesighet är inte snällt.

Det är så mycket man faktiskt kan göra och skapa. Som sfärer där det är ok och bra och hyllat att vara god, där grupptrycket manar till vänlighet snarare än statusjakt. Sånt gillar jag. Så dagens uppfinning kallas snällkväll och går ut på att man bjuder in en handfull människor vars gemensamma nämnare är att de värnar mjukhet. Sen skriver man brev till människor man beundrat eller vill uppmuntra och sen pratar man om snällheter man varit med om och stärkts av. Helskönt och helt enkelt.

Dagsrapport.

FSIK = Mycket läsvärd bok.

Att bistå med egen ram till foton = Min bästa idé denna vecka.

Kiasmer = Min nya obsesión.

Maranbloggen = Nedlagd.

Maranträningen = I högform.

Relationssituation = Flyter på som en väloljad båtmotor. DN, LR, IKW, HH, CC, EG, BH och alla de andra förstås är klippor och joyrides.

Sommarplaner = Arbeta på "hemligheten" (icke att förväxla med "the secret") plugga retorik, läsa i parker och SE LEONARD COHEN LIVE = Ett noll i matchen mellan livet och döden.

Nu är jag imponerad av - hör och häpna - staten. Eller vem man nu ska ge kredden för denna sida till. Det är alltså vårdguiden som ger mycket bra praktiska råd kring hur man blir ihop/knullkompis etc. Det kan tyckas normativt men det är en grym karta för alla de som inte känner sig superinpejlade på koder i allmänhet och flirtandets regler i synnerhet. I like!

www.ted.com

Massa bra tal! Av massa mer eller mindre bra/kompetenta/intressanta talare. Allt under rubriken "Kill your tellustime with knowledge". Nu är det sommar och varmt. Jag solar och tränar som en annan frisk och morsk och fräsch svensson. Och så är jag mer än lovligt lyckligt kär. Och så jobbar jag på med the great fandango. I sinom tid briserar hoppet och när det sker ska stoffet av äntlighet sväva ner på alla våra längtande och trötta axlar. Med andra ord - det där jag snackat om, min snilleblixt, är in the making.

Ordet livskamrat är jättebra insåg jag imorse. Helt sjukt passande. Där partner låter för mycket polisfilm och "min relation" blir för ospecifikt blir livskamrat underbart förklarande och inkluderande. Ordet gör det dessutom så uppenbart att ens vänner verkligen kan vara ens livskamrater, pressen på att hitta förälskelse avtar i och med att blott byta uttryck = Grrrrreat!

Så vi lever i våra små glasburksvärldar och många av oss upplever sin verklighet som den enda vilket lätt leder till bristande förståelse för tex världens tillstånd och de egna problems litenhet. Dock har jag hittat bot och bättring! Genom att leka nedanstående geografispel får i alla fall jag gnuttor perspektiv. Det är inget jättekliv för mänskligheten men det är något. Och något är bättre än inget sägs det. För att prata klarspråk: Denna länk får i alla fall mig att släppa statussargen och inse (i alla fall i pustar) att trender och klass och karriär och utseende är bull och shit och ett jagande efter vind. Magiskt egentligen, att lyckas utvinna allt detta från en simpel blindkarta.

http://www.sheppardsoftware.com/World_Continents.htm

Älskade gamla Glappet. Så bra. Fortfarande. Så bra.

I have a dream.

Minns ni att jag tröttnade på minimalism för en hop inlägg sen? I vanlig ordning har jag följt min nya tanke/idé rätt far out. Jag har gått från helt vitt till helt.... Galet. Minimalism till maximalism i ett nafs. Det har upptagit mycket vaken tid. Jag har sett det som ett estetiskt eldprov: Hur många glittrande saker och tyger och färger och former kan man köra in i samma minirum utan att må illa. Jag börjar närma mig någon typ av mål - elelr snarare - jag får inte ont i huvudet av att vara hemma längre. Men nu till dagens egentliga ärende: Lucid dreaming. Jag kom i kontakt med det genom någon man/date/älskare. Oklart vad eller vilken. Minns bara att han var begeistrad. I gårdagens Christer aktualiserades det hela och då jag vet att det kan vara lika coolt och kul (eller nästan i alla fall) som att hänga i John Malkovichs huvud måste jag rekommendera den som söker tex spänning i tillvaron att prova detta istället för att tex vara otrogen (och ja otrohet finns även i polyrelationer, otrohet handlar om att svika de överenskommelser man med sin/sina partners kommit överens om, torrt men nödvändigt inpass detta.) Anywho, här kommer två nyttiga länkar. En för nybörjaren och en för den så smått invigda. Have fun och vinka till mig om ni flyger över midsommarkransen på era nattliga sejourer.

http://www.lucidity.com/LucidDreamingFAQ2.html

http://www.dreamviews.com/

True believer.

Jag längtar så till en religion som är lika god när man lär känna den som den påstår sig vara när man möter den. Det kan inte vara så svårt att inte hyckla. Det kan inte vara så svårt att släppa in alla som bultar på porten. En del av mig vill springa till vilken helig plats som helst och kasta bort allt förnuft för att få del av det underbara som är trons gemenskap men en annan del ser det som en allt för enkel och falsk utväg. Skaparen har skapat även vårt förnuft och om meningen inte är att vi ska använda det... Då förstår jag inte alls.

Cluedo.

Detta är den första ledtråden till vad det är jag kommer släppa i sommar. Konstateras kan även att det till skillnad från ett visst antal apor inte kommer lämna någon i besvikelsens iskalla vatten. The thing to come är vid sidan av min marathonträning och mina studier det enda jag ägnar mig åt just nu. Träningen är för min skull, skolan ärför normalitetens och denna secretsanta-pryl är för er och er endast. Eller för oss kanske man bör säga. Det är ledtråd två: Att det som komma skall är för oss... Go ahead - gnugga era grå.

Oberoende igen.

Har bestämt mig. Har en plan. Denna idé håller, detta uppsåt är gott. Det lämnar inte makthavare med tillgängliga ursäkter. Om mitt psyke bara pallar kommer detta bli grymt. I'll be back inom kort med en presentation av det nya, hippa och happening. Så länge kan ni läsa Starlet, gå på V-day och lite annat smått och gott om ni av någon anledning känner för att stirra och lyssna på mig.

Bra på allvar.

Bara idén om dessa stödlinjer torkar många många många utav mina tårar.

Föräldratelefonen:
http://www.sfph.se/se/foraldratelefonen/

Jourhavande kompis:
http://www.rkuf.se/verksamheter.php?type=112&article=679

Jourhavande medmänniska:
http://www.jourhavande-medmanniska.com/

Jourhavande präst:
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=35339

Nationella hjälplinjen:
http://www.nationellahjalplinjen.se/html/start.asp

Röda korstets telefonjour:
http://www.redcross.se/Rksf/sfdesign.nsf/main?openagent&Layout=I_Sverige_test&docid=216E5E447CD6138FC1256DD3005DCA3C&menu0=2&menu1=1

Jourhavande kurator:
http://www.stockholm.se/Extern/Templates/Page.aspx?id=47302

Bländande bra.

http://www.blogger.com/profile/05551223044235603661

Jag börjar bli en sucker för oberoende och motstånd. Adorno och de andra av mina hjältar får mig att aldrig vilja bli uppköpt och råoffentlig.

Detta kanske är old news för många men helt snabbt bara: Plastikkirurgidebatterna. Jag är rätt less på de trötta argumenten om att "om man har något väääldigt avvikande är det väl ok men de som förstör sina utseenden och går för långt... Det är sorgligt". Med väldigt avvikande menar man typ en stor näsa och med förstör sitt utseende handlar det allt som ofta om att porrifiera sig. Med andra ord: Om du tar till knivar för att likna normen är det fine och förståligt men om du leker lite med det och har andra ideal än lagom snygghet då jävlar är du ett offer och patetik.

The truth lies.

Den stora befrielsen.

Jag fulstylar mig för tillfället och jösses i min lilla låda hur underbart det är. Det sägs att det som kvinna är mycket belönande att vara stereotyp till utseendet. Detta stämmer verkligen om man vill åka gratis på bussen, få jobb, partners, vänner etc. Men om man har ett busskort, ett arbete, lagom många partners och vänner och till exempel vill bli lämnad ifred då är detta grejen och revolutionen. Jag är plötsligt osynlig and I am loving it. Tjugåtvå år av eviga blickar räcker och min superstora rock är mina magiska mantel. Alla så kallade uppskattande kommentarer och kompimanger kan krypa upp och sätta sig där solen aldrig når och skiner. (btw när jag gör offentliga grejer kommer jag fortsätta vara skitsnygg eftersom denna twistade värld bara lyssnar på tankar från de stereotypt coola och jag ser det som mer akut viktigt att få ut vissa idéer än att få njuta av stereotyp fulhet)

"Not A Pretty Girl"

Av käraste Ani DiFranco

I am not a pretty girl
that is not what I do
I ain't no damsel in distess
and I don't need to be rescued
so put me down punk
maybe you'd prefer a maiden fair
isn't there a kitten stuck up a tree somewhere
I am not an angry girl
but it seems like I've got everyone fooled
every time I say something they find hard to hear
they chalk it up to my anger
and never to their own fear
and imagine you're a girl
just trying to finally come clean
knowing full well they'd prefer you
were dirty and smiling

Hero.

Hon har kallats hjälte förut och hennes Hallongrottan benäms världens bästa bokhandel klart frekvent. Varför detta kan man fråga sig? För att det stämmer lyder svaret. Det här är stället att köpa ALLA sina presenter på. Och då menar jag ALLA. Äg mindre älska fler men om man nödvändigtvis ska äga ska man äga grejer från detta ställe. Och detta eftersom man 1) stöder ett grymt ändamål och 2) får kalasbra kvalité.