måndag 15 december 2008

"Let me see your beauty when the witnesses are gone, let me feel you moving like they do in Babylon"


Jag kommer kanske alltid att på någon nivå fördöma de som fördömt mig (eller andra likasinnade) för det som så sjukt nedlåtande kallas sexuella utsvävningar. Inte på en öga för öga basis men för att de som inte förstår aldrig har behövt bjuda in alla typer av tröst. De vet inte ens hur det kan börja att kännas men så har de hellre aldrig varit visa nog att avtäcka hemligheten som är människor, skeppsbrutna i varandras äntliga armar: Hur någon kan kalla det fult eller fel eller till och med gå så långt som till att motarbeta det övergår fortfarande mitt förstånd.

"Dance me on and on, dance me very tenderly and dance me very long. We are both of us beneath our love, both of us above. And dance me, to the end of love."