onsdag 17 december 2008

Jag är hemskt förkyld, till den milda grad att min hjärna inte känt för att tänka på hela dagen. Några saker står ändå glasklara framför mig. Den första:

"You got to hold your own."

Den andra:

"Waitin' for the right time to flash them keys
Then um I'm leavin, please believin (oh)
Me and the rest of my heathens
Check it, got it locked at the top of the four seasons
Penthouse, roof top, birds I feedin
No deceivin, nothin up my sleeve and, no teasin
I need you to get up up on the dance floor
Give that man what he askin for (oh)
Cuz I feel like bustin loose and I feel like touchin you (uh uh)
And can't nobody stop the juice so baby tell me whats the use"

Den tredje:



Att flytta ut på landet och bara springa och läsa i ett år vore rätt trevligt. Mitt ben måste vara läkt snart. Det är så fantastiskt att springa. Jag är givetvis hästen på bilden. Jag har ju hittat "min sport" och det är inte för att jag blev tvingad till den som barn, tvärt om, det var pga tvånget det tog en evighet att upptäcka the runners high. Tvång = no good. Anledning till varför så många unga människor inte gillar idrott btw är väldigt enkel men nämns aldrig i ungdomar-rör-sig-för-lite-debatten. Det handlar ju om att det är förnedrande, att man inte vill visa sig svettig och kroppslig och med mindre kontroll än vanligt. Jag minns själv den helvetiska gympan i skolan, hur fruktansvärt det kändes att förlora ansiktet framför de andra, att vara trött och röd och inte alls sitt mest upprätthållna jag. Att man inte vill vara med på gympan handlar väldigt lite om lathet och väldigt mycket om självmedvetenhet och skolgårdsförknippad överlevnadsinstinkt. Dah liksom. Att införa mer tvång skapar säkert mer rörliga barn men också en jävla massa ångest. Gör det möjligt att inte utföra gympan i gruppen som är klassen istället och tvinga aldrig mer ut kids på fotbollsplaner där resterande skola sitter runt omkring och tittar på. Eller över huvud taget - bara tvinga inte. Som sagt; tvång = no good.